ALLA BARNKAMMARBÖCKER

Den sjungande Barnkammarboken

Den randiga Barnkammarboken

Pixibox: Barnkammarboken

Lilla BKB: Sånger för hela kroppen, inkl. DVD

Lilla Barnkammarboken - Grodor, prinsar och prinsessor

Lilla BKB: Grodor, prinsar & prinsessor

Lilla Barnkammarboken: Julsånger

Lilla Barnkammarboken: Julsånger

Min egen barnkammarbok

Den rosa Barnkammarboken

Den gyllene Barnkammarboken

Den silvriga Barnkammarboken

Den svarta Barnkammarboken

Den röda Barnkammarboken

Den gula Barnkammarboken

Den gröna Barnkammarboken

Den blå Barnkammarboken

Den vita Barnkammarboken

Lilla Barnkammarboken: Sju små sagor

Lilla Barnkammarboken: Rim och ramsor

Lilla Barnkammarboken: Godnattvisor

Den skimrande Barnkammarboken

Möt några av de fantastiska bokskaparna!

Barnkammarbokens identitet bygger mycket på kvalitetshistorier ackompanjerade av fantastiska illustrationer. Läs mer

Gunna Grähs - Illustratör

– Jag försöker lyssna efter ett tonläge; ”Om den här texten vore musik, hur skulle den då låta?”

Är det skillnad att göra ett illustratörsuppdrag i en antologi jämfört med en bilderbok?

Ja mycket annorlunda. Och på ett roligt sätt. Här får man ju utgå från korta, koncentrerade och sinsemellan väldigt olika texter. Det betyder stor frihet. Jag tycker om att variera uttrycket i mina bilder, och i en antologi  har man alla möjligheter till det. Och så kan man roa sej med kompositionen på uppslagen och hitta ett spännande förhållande mellan bildytorna och textblocken.

Vad är roligast/bäst med att få vara med i en antologi?

Förutom den här bildmässiga friheten (och det roliga i att få finnas med i ett myller av kollegor), är det också intressant att få möta texter som man kanske har hunnit glömma eller inte tidigare upptäckt. När Bonniers för många år sen gjorde antologin ”Gräset skrattar” med dikter av Britt G Hallqvist, då blev jag plötsligt påmind om hur mycket jag tyckte om dom dikterna när jag var liten. Såna stunder kan man känna sej nära nog lite högtidlig inför uppdraget.

Hur tänker du när du ska illustrera någons annans text?

Jag försöker lyssna efter ett tonläge. ”Om den här texten vore musik, hur skulle den då låta?” Och jag tänker på i vilken tid texten är skriven, om den är snäll eller komisk eller påstridig. Allt sånt får konsekvenser för vilka färger och manér jag väljer och hur jag gestaltar huvudpersonerna.

Vilken bild är du mest nöjd med i dessa böcker? Eller vilken bild var mest rolig att göra?

Ofta är den bild som var roligast att göra också den som man är mest nöjd med. Att illustrera kan vara lustfyllt. Fast man kan ändå bli topp tunnor ursinnig om man inte får till det. Sånt hör liksom till själva arbetsprocessen. Ett bildarbete som jag fortfarande är glad i och tycker om att undersöka är sagan om Askungen – som finns i den Röda Barnkammarboken. Det vilar nån sorts medeltida dis över bilderna. Dom innehåller referenser till klassiska sagoillustrationer jag minns från min barndom. Och jag har väldigt roligt åt Askungen. Hon har ett hår som liknar en maskrosboll, hon ser verkligen inte riktigt klok ut. Varför blev hon sån? Förmodligen för att jag var trött på standardiserade skönheter.

Har du något drömuppdrag? Eller drömförfattare? Eller drömtema? Som du längtar efter att få göra.

Den frågan får man ofta! Och den är den svåraste av alla frågor, för jag är i grunden en som ”drömmer” väldigt sparsamt. Jag kanske är fantasilös. Fast egentligen inte – för när jag ställs inför nåt konkret uppdrag som är LITE för svårt eller LITE för fel – då kan jag bli väldigt upprymd och påhittig. Då vill jag sätta tänderna i det, och då spelar det mindre roll vilket tema det rör sig om, eller vem författaren är. Men texten måste ha ett personligt uttryck, en tydlig karaktär. Ingen mesig, inställsam, standardiserad eller konventionell text har nånsin gjort mej glad.